Motionsdagboken

... min kropp.

Hinner tyvärr inte med min 30-dagarslista just nu. Eller särskilt mycket bloggande överhuvudtaget.
Jobbar, tränar, tränar, jobbar, tränar, iPad-slappar i soffan (stöder inte blogg.se) och somnar antagligen för sent.
Eftersom jag satsar ganska hårt på träningen nu får annat bli lidande. Så är det bara.
Och bloggen är mer en dagbok för mig själv att kunna se tillbaka på. Från början var den mest en motivation som drev mig. Nu vill jag träna mer än vad som är hälsosamt och behöver ingen motivation.
Köper knappt träningstidningar längre ens. Känner inte att jag behöver varken motivation eller inspiration för tillfället för just nu bara kör jag.
Vilket ju är bra antar jag ;)

Kommer fortsätta lägga upp veckans träningsschema varje vecka samt skriva klart listan. Även fast det inte blir ett inlägg per dag. Och jag kommer såklart att blogga sporadiskt när jag får tid och energi över ;)

/ Jeanine

Skaldjur är det absolut bästa jag vet. Nästan alla. Mest hummer, kräftor och räkor. Men krabba är riktigt gott det också. Och musslor (vår egna musselsoppa är fantastisk). Däremot gillar jag inte ostron tyvärr.
Skaldjursplatåerna på Wasahof och Gondolen är to die for.

/ Jeanine

 

BodyPump

Jag vet inte om jag har någon direkt favoritövning. Men löpning är det bästa jag vet. Så fort minusgraderna försvinner kommer jag bege mig ut i spåren igen och jogga, andas in frisk luft, känna mjölksyran i benen när jag pressar mig själv till max de sista minuterna. Det är nog den bästa träningen jag vet.

Men om jag ska välja inomhusträning som det ju ändå blir en del av under vinterhalvåret så väljer alla övningar i passet BodyPump. Och plankan. Enbart för att den är så sjukt jobbig, och för att den är så lätt att mäta sina framsteg med.
Men absoluta favoriten blir alltså löpning.
Helt fantastiskt underbart!

/ Jeanine

Tjejmilen i New York är en stor dröm!

Jag har flera delmål med min träning, och det största målet av allt är att aldrig mer sluta träna och leva ett stillasittande liv.

Mina delmål är att:

• vara i form på min bröllopsdag
• kunna springa 1 mil utan att stanna
• springa tjejmilen i New York
• klara 100 situps utan vila
• klara 100 armhävningar utan vila
• kunna känna mig bekväm i alla mina kläder
• springa minst ett nytt lopp varje år, i år siktar jag på Midnattsloppet och Bellmansstafetten utöver de tre jag sprang förra året (som jag även ska springa i år)

Jag har inga som helst viktmål. Jag har förut alltid mått som bäst när jag legat runt 50-52 kg, men dit tror jag inte det är realistiskt att nå som det ser ut nu. Jag tränar rätt mycket, men även om jag förlorar fett så bygger jag ju ändå muskler. Men vi får se, kommer jag ner dit igen så blir jag såklart glad, men det är måtten som räknas från och med nu. Inte vad vågen visar.

/ Jeanine

Min absoluta favoritmuskel är hjärtat. Det får sin träning vid fysisk aktivitet varje vecka och är viktigt både för att nå bra resultat med träningen och för att hålla hälsan i schack.
Jag satsar på en kombination av styrketräning och kondition för att få ut det bästa av två världar så att kroppen mår prima. Hjärtat mår bra av bra mat, en bra kroppsvikt, hälsosamma vanor och konditionsträning som är rena styrketräningen för hjärtat.

Om man ser till funktionell träning vill jag nog säga coremusklerna och ryggmusklerna. De är oerhört viktiga, speciellt för mig som sitter still hela dagarna på ett kontor. En vältränad mage kan avlasta ryggen med upp till 50%.

Men om jag måste välja en muskel jag verkligen tränar just nu blir det skulderbladsmusklen. Jag har haft mycket problem med den senaste året, och märker än att jag blir öm så fort jag tränat.
Det är en viktig muskel, och jag tror att jag fått problem med just den muskeln på grund av mycket stillasittande med fel hållning. Därför kommer jag träna den och hela muskelgrupperna rygg, axlar och nacke en hel del framöver.

/ Jeanine

 

I min träningsväska hittar man med största sannolikhet vad som står i listorna nedan.

När jag inte duschar på gymmet räcker det att ha en mindre väska eftersom jag endast har med mig:

• Running tights (funkar till 99% av den träningen jag utövar)
• Någon snygg och funktionell träningstopp, antagligen från Casall eller Röhnisch
• Sport-BH från Shock Absorber
• Träningsskor (vilka beror helt på vad jag ska träna)
• Sportstrumpor
• Pulsklocka
• Plånbok där jag lägger hänglås, träningskort och extra gummisnoddar
• Vattenflaska/shaker
• Mellanmål/proteindryck om det tar mer än 30 min tills jag får i mig ett mål mat
• Överdragströja
• Tränings/hälso-tidning att läsa till/från jobbet/gymmet

Om jag duschar på gymmet istället för hemma blir det ryggsäck eftersom jag förutom ovanstående då också har med mig:

• Handduk(ar), oftast 2 - en till bastu och en till dusch
• Smarta flaskor från Muji som jag fyllt med Matrix schampo och balsam
• Sminkväska med innehållet ID Bare minerals foundation och rouge med borstar, ögonskugga från Clinique och mascaran Max Factor Masterpiece Max
• Deo
• Resekit med mina viktigaste hudvårdsprodukter från Dermalogica
• Rena underkläder

/ Jeanine

Update: Efter måndagens spinningpass på 90 minuter (som från början bara skulle ha varit 60 min) känner jag att jag behöver vila en dag innan jag kör på igen. Så tisdagens Training for Runners ställdes in under måndag kväll. Dock känns det inte som att det gör så mycket eftersom jag tränade mer än jag tänkt under måndagen.

 

Idag var jag på ett sjukt kul, men oerhört jobbigt pass. Jag testade Sats Energy på Medborgarplatsen, och visste jag inte att jag levde innan visste jag det definitivt när jag försökte hänga med i svängarna på passet.
Det var riktigt kul, och levde verkligen upp till sitt namn. Men tyvärr tror jag inte jag kommer boka in det igen då det var lite för avancerad koreografi innimellanåt. Och då har jag ändå dansat i flera år tidigare. Men jag tappade verkligen bort mig gång på gång idag.
Kanske beror det på något helt annat än koreografin. Jag har känt mig rätt vilsen hela helgen faktiskt. Men ändå, fokus brukar inte vara svårt att hitta när jag tränar.

Jag rekommenderar ändå alla som är nyfikna på passet att testa det, man blir oerhört glad och fylld med energi!
Vem vet, aksnke ger jag det en andra chans framöver..

/ Jeanine

Jag har många idrottsminnen, men de finaste är nog alla från 2010. Alla tre loppen jag sprang under löpsäsongen är oerhört fina minnen. Känslan av att springa i mål, och känslan av att träna för att slå en tid och klara av det.
Det allra finaste av dem är ändå från 2 juni 2010 när jag sprang Vårruset.

Erika & jag på Vårruset, 2 juni 2010

Såhär skrev jag om Vårruset förra året:

Hela våren har jag varit elakare mot mig själv än någonsin innan, och värre har det blivit i sommar nästan. Inte många i min närhet har kunnat undgå att märka hur dålig självkänsla jag har. Hur ful jag tycker att jag är osv. Hur trött jag varit på att vara orkeslös och otränad.
Ingen har väl heller kunnat undgå att jag faktiskt velat göra något åt det under en längre tid, men inte riktigt orkat nå dit.

Men så har jag ju Erika, min underbara bästa vän. Sôstra mi sen vi lärde känna varandra 1989. Min alldeles egna elitidrottare och inspiration. Ja faktiskt, hon är bägge delar på riktigt.

Hon anmälde oss båda till Vårruset på som var på min födelsedag. Hon lovade att ta det i mitt tempo runt hela banan, eftersom jag omöjligt skulle klara av att hålla hennes.
Vi kom överens om att powerwalka och springa om vartannat i intervaller. För jag ville verkligen inte gå runt. Vi var helt överens ända tills 5 min innan start. Då drar Erika mig till gruppen längst fram och säger att det är lika bra vi börjar där. Livrädd var jag. L I V R Ä D D!
Nu skulle alla skratta åt hon den tokiga utan kondition som startade bland de första. De skulle undra varför någon som bara blockerade vägen var bland dem, och de skulle framförallt tänka att det måste vara något fel på en så mullig liten person som jag som tror att jag har något där att göra överhuvudtaget.
Medan allt detta rusade genom mitt huvud försökte jag komma på hur jag bäst skulle klara av att hantera situationen, och lösningen blev att hålla mig hos Erika. När vi sprungit ca 1 km började jag känna att jag ville ge upp. Och eftersom vi hade bestämt att vi skulle varva powerwalk med löpning började jag sakta ner. Då hör jag Erika säga något. Det jag absolut inte vill höra. Hon säger -"Nu lovar vi varandra att inte stanna eller gå en enda meter förrän vi kommer i mål". Jag hör mig själv svara -"Ja. OK. Självklart. Det klarar vi". Samtidigt undrar jag vad fan det är jag säger för något, är jag inte riktigt klok?

Men vi klarade det. På en halvtimma tog vi oss runt. Då hade jag inte sprungit på nästan ett år. Det enda som gjorde att jag klarade det var Erikas pep-talk hela vägen. Det enda verkligen.
Så direkt när jag kom hem anmälde jag mig till ett nytt 5km-lopp. För nu ville jag verkligen inte tappa motivationen.

Förra veckan anmälde jag mig till mitt andra lopp i höst och ser nu riktigt fram emot det.
Jag tränar ca 4 ggr/vecka igen och det känns så sjukt skönt.

Första Bonusen? Att jag vet att jag kommer att må så mkt bättre i kropp och sinne. Och att alla runt omkring mig slipper höra mitt dagliga gnat om hur ful, otränad och tjock jag är. Att inga kläder passar.

Andra Bonusen? Att jag aldrig mer vill sluta springa och styrketräna. Jag mår bättre än på väldigt länge och den känslan vill jag behålla!


/ Jeanine

Det första jag kommer ihåg i tränings-och idrottsväg är när jag började spela fotboll i lilla Grums där jag är uppvuxen. En liten håla i Värmland där alla känner alla. Och eftersom alla andra tjejer jag umgicks med spelade fotboll, började jag också. Jag tror jag var runt 9-10 år.. Efter något år startade två av tjejerna i lagets pappor ett F85-lag (flickor födda 85) i innebandy, och samma tjejer som spelade fotboll började spela innebandy.
Vi vann nästan alla matcher, och i princip alla cuper. Både i fotboll och innebandy. Serien vann vi ett par gånger också. Dock kände jag aldrig att det var något för mig, och blyg och osäker som jag var tog jag aldrig någon plats i något av lagen. Tvärtom.
Så när jag blev sjuk i Chrons sjukdom började jag trappa ner och när jag var 13 år slutade jag helt.
Efter det gick jag knappt på gympan under hela högstadiet. Jag hade sjukt låg självkänsla och hade alltid en ursäkt för att slippa gyman. Chrons var alltid accepterat som anledning till att slippa. Kramper var det jag vanligtvis skyllde på. Och ledvärken jag fick emellanåt. Allt för att slippa byta om bland de andra och för att slippa "vara sämst" i klassen.

På gymnasiet blev det dock annorlunda. Vi fick jättebra gympalärare, de tränade elitserielaget Färjestad när de inte jobbade med oss, så helt plötsligt kände jag att det var någon som faktiskt såg mer till individen än på vanlig gympa.
Vi satte individuella mål, och gjorde fystester varje termin.
Jag var ganska sjuk under gymnasieperioden, och eftersom jag inte alltid kunde göra vad alla andra gjorde fick jag ett eget träningsprogram som jag skulle köra tre gånger i veckan. Jag fick en egen pulsklocka och skulle komma upp i en viss poäng varje vecka, vilket motiverade mig oerhört mycket.
Det lärde mig mycket om både styrketräning och konditionsträning. Men mest om mina egna förutsättningar.
Jag gick också tre olika kurser i dans på Dansstudion i Karlstad. Hip Hop, Jazzfunk och Jazz.

Efter gymnasiet blev det dock inte mycket träning. Jag gick upp mycket i vikt när jag åt kortison för min sjukdom, och kände att vad jag än gjorde så blev jag bara större och större. På 2 veckor gick jag upp 16 kg och kände knappt igen mig själv. Det gjorde ingen annan heller. Inget var kul längre.
Så i perioder tränade jag extremt mycket, och i perioder hetsåt och svalt jag om vartannat. Inte konstigt att resultaten uteblev.

För ett par år sedan började jag sakta komma tillbaka till gymträningen igen, inresset fanns alltid, och jag arbetade inom träningsbranschen under två års tid.
Även om det fortfarande var oregelbundet och med en viss ångest, så tränade jag periodvis ganska mycket.
Men förra sommaren fick jag upp ögonen för löpningen, och anmälde mig genast till tre 5 km-lopp för att hålla motivationen uppe.
Och än har den inte försvunnit! Tänka sig.. ;)

/ Jeanine

 

Det ar många som kört den här "30-dagars listan" senaste tiden och nu är det min tur! Jag har lånat EmmaViolaKarolinas lista om träning, kost och hälsa.

Jag kommer köra igång i morgon och beta av en rubrik varje dag.


1. Min idrottsbakgrund

2. I mina öron när jag tränar

3. Ett fint idrottsminne

4. I min träningsväska

5. Favoritmuskel

6. Mål med träningen

7. Favoritövning

8. Favoritmat

9. Mina inspirationskällor

10. Då mår jag som bäst

11. Favoritkonditionsträning

12. Favoritidrott

13. Mitt bästa kosttips

14. Favoritmellis

15. Då tränar jag allra helst

16. Favoritlivsmedel

17. Mitt måtto

18. En fredagskväll unnar jag mig gärna..

19. Hälsa för mig

20. Det här åt jag idag

21. Därför tränar jag

22. Min favoritfrukost

23. Detta skulle jag vilja utöva

24. Favoritidrottare

26. Så sover jag 

27. Detta klara jag mig inte utan

28. Där tränar jag helst

29. Detta tränar jag allra helst i

30. Glöm inte att...


God natt!

Imorgon står larmet på 05:15.. Spinning kl 06:30 följt av Core 07:00 står på schemat.
Plats: Sats Hötorget
Instruktör: Terese Alvén

Efter det blir det en härlig hotellfrukost på Clarion Sign med mitt team från jobbet för att vi klarade våra mål innan jul!

/Jeanine

Förväntansfull och tokladdad sprang jag in på Sats Södra Station ikväll för att delta i passet Training for Runners.
Jag checkar in och säger vilket pass jag ska på, och receptionisten tittar undrande på mig.
- Det passet slutar om 15 minuter, säger hon

Jag tror inte det är sant, och ber henne dubbelkolla. Men jo, jag har tagit fel på en timme. Ett pass jag längtat efter! Inte mycket att göra åt, så jag bestämmer mig för att springa på löpbandet en timme istället.
Väl nere i omklädningsrummet kommer jag på att jag ju alltid kan kolla om inte det finns något annat pass, eftersom motivationen är sjukt låg och jag verkligen hade behöv passet jag bokat in.
Bodybalance finns det plats kvar på. Nej tack, tänker jag.
Men receptionisten övertalar mig, och väl inne på passet inser jag efter 10 minuter att det kommer bli tuffare än jag trott. Det var inget meditationspass, som jag alltid trott.

Såhär i efterhand är jag glad att jag fick testa ett pass jag aldrig bokat in annars. Men jag kommer aldrig, verkligen aldrig missa en tid igen. Fattar inte hur det gick till, då jag sällan är sen till något. Men men..

Imorgon är en annan dag, och den kommer bli tuff. Ska upp okristligt tidigt!

/ Jeanine

 

Från Kocksgatan till Östgötagatan och sedan vidare ner till Hammarby Slussväg och runt Årstaviken innan vi kom upp på Ringvägen igen och skildes åt. Totalt gick jag 8,57 km och förbrände 446 kcal. En riktigt bra promenad, och framtida joggingrunda.

Längtar verkligen tills isen försvinner och luften blir varmare. Vill ut och jogga!

 

Mät din runda här!

 

/ Jeanine

 

 

Den här veckan har verkligen inneburit en rejäl rivstart och antagligen även en chock för min kropp. Efter ett såpass "långt" uppehåll känns det rejält i kroppen. Nacken, huvudet, ryggen, armarna, benen.. ja allt som kan värka värker väl. Men det är det värt.

Sats - Shape

Idag var jag på Shape för första gången. Det var riktigt kul, men samtidigt riktigt jobbigt.
Vi började passet med att plocka fram träningsutrustning såsom vikter, hantlar, gummiband, stepbräda och bodybar. Sen gjorde vi övningar med hjälp av dessa redskap hela passet.
Jag fick verkligen lära känna mina svagaste punkter. Axlarna och magen var värst, och det är de jag ska fokusera mest på nu inför sommaren och mitt nuvarande mål.
Målet är hemligt just nu, men det är riktigt bra och jag längtar tills jag är där.

Efter träningen mötte jag upp Madde för en långpromenad runt Årstaviken. 8,5 km gick jag sammanlagt om man räknar sträckan hela vägen från Sats och sen hela vägen hem. Låren var stela som stockar efter att först ha tränat sen gått så långt i kylan.

Innan jag lägger mig ikväll ska jag planera för nästa veckas träning. Men först lite avkoppling med en bio i Heron City.


/ Jeanine

 

 

Sats - Traing for Runners

 

Idag fick jag turen att prova på Training for Runners, ett pass som är fullbokat i princip på alla Sats anläggningar just nu. Jag kollade samma pass på Sats Stadion nyss, där är nästa pass fullbokat med 72 i kö för restplatser.

 

Det var ett riktigt roligt pass verkligen, och jag fick testa på vilken nivå jag ligger på efter uppehållet. Det gick verkligen mycket bättre än jag hade trott. Dock fick jag sendrag under båda (!) trampdynorna bara 5 minuter in i uppvärmningen, så jag fick ta av mig skorna och fortsätta passet i strumplästen.
När det var en kvart kvar av passet känner jag att tightsen sitter konstigt bak. Kollar lite diskret och ser ett litet hål i en söm. Dock tänker jag att det nog inte är någon fara, det är ju inte så långt kvar på passet, därför väljer jag att fortsätta.
Det skulle jag inte ha gjort - nästa övning är djupa knäboj. Då känner jag att det inte funkar mer. Så jag plockar upp skorna och vattenflaskan och går till omklädningsrummet.
Drar upp linnet (som var långt som tur var) och kollar. Det enda jag ser är ett stort hål i tightsen och att mina trosor syns... Herregud! Tänk om jag inte märkt något.. Som tur är har jag ett nytt pass inbokat snart, och några andra pass innan dess.

 

Jag ser fram emot att komma tillbaka och fullfölja ett helt pass, för detta är utan tvekan den bästa gruppträningen jag någonsin gått på.

 

Otur i turen. Otur för att fötterna värkte och tightsen sprack. Tur för att jag fick plats på passet och upptäckte något nytt som jag tyckte var riktigt kul.

/ Jeanine

 

 

 

 

Ansiktsbehandling på svärmors salong - K. Esberg Hudvårdsspecialist & Partners

Jag har varit ur balans senaste tiden, milt sagt. Jobbat, kommit hem, käkat och säckat ihop. Dag efter dag, vecka efter vecka. Jag har inte tränat sedan början på december. Jag har trott att jag varit ego och unnat mig att göra absolut ingenting, men att vara ego är att ta hand om sig själv, vilket jag inte gjort genom nyss nämnda beteende.
Därför var det inte svårt att tacka ja när omtänksamma K ringde idag och hade en ledig tid för ansiktsbehandling och undrade om jag inte skulle passa på eftersom jag aldrig tar mig tid för det. Det var verkligen välbehövligt och på tiden. Med mig hem fick jag även en ny serie från Dermalogica som funkar utmärkt till min hy som behöver mer vitaminer och fukt såhär års. UltraCalming heter den, och är perfekt för känslig hy.

Jag var i London nyligen med jobbet, och även om resan var grym på alla sätt och vis var jag inte iform överhuvudtagt under hela resan och fick knappt i mig någon mat på tre dagar. Jag kunde delta i alla gemensamma aktiviteter, men mer räckte inte energin till. I söndags natt sov jag knappt en blund och mådde fortfarande inte bra, så måndagen fick spenderas nedbäddad hemma. Jag vet att jag klarat fysiska motgångar bättre om jag var lika vältränad som innan gymkortet gick ut, därför skaffade jag nytt gymkort igår på väg hem från jobbet. För ända sen mitt förra gick ut i december har jag inte tränat alls vilket har gjort mig helt kraftlös.
Det första jag gjorde igår när jag kom hem med nya gymkortet var därför att logga in på mina sidor och boka in tre pass denna veckan samt planera för några veckor framåt.

Efter ansiktsbehandlingen (och massage på köpet) begav jag mig mot kvällens inbokade träningspass.

Första passet sen början på december - äntligen!

Första passet blev: Z U M B A !
Fy bubblarns vilken underbar energi man får och vad glad man blir! Svävade hem kändes det som, och kom hem lagom till middagen var serverad. Vardagslyx!
Varför lät jag det gå så långt innan jag tog tag i mig själv igen? Jag som älskar träning och hälsoaktiviteter! Jag ska aldrig mer så långt uppehåll som jag nyss haft. Aldrig!

Nu blir det att packa väskan inför morgondagens träning, den ser jag sjukt mycket fram emot då det är ett förberedande pass inför våren och löprundorna utomhus:  Training for Runners!

Jag längtar verkligen tills jag kan gå ut och springa i naturen igen. Många klarar ju det under vintern, men så fort luften är kall kan jag tyvärr inte det då jag blir förkyld på nolltid.

Jag känner mig som en ny människa efter idag och vet att jag kommer må så sjukt mycket bättre imorgon än vad jag gjort på länge. Utvilad, avslappnad och med mer energi.

/ Jeanine

 

Bloggen har legat på is ett tag, då det är mycket som hänt - och mycket som inte har hänt. Men från och med nu kommer jag iaf att blogga själv.

Nu är det dags att komma igång igen, mest för att få känna mig levande igen. Jag har inte alls känt mig lika motiverad utan bloggen. Det kombineat med snö, kyla och mörker har för mig som för många andra bidragit till att träningen inte prioriterats.
Jag märker dock att jag inte mår bra av att inte röra på mig regelbundet, så nu sätter jag igång på allvar igen.
Att träna spontant någon gång då och då funkar inte för mig, jag behöver verkligen få ta ut mig rejält.
Dels för att jag sitter still hela dagarna på jobbet, dels för att jag sover bättre när jag tränar. Vi har också börjat planera veckomenyer här hemma äntligen, och med den rutinen funkar saker och ting ännu bättre nu när jag vet exakt vad jag ska äta varje dag.

Äntligen är jag tillbaka på riktigt igen, med en rad träningskompisar, klasser och gym att välja mellan.

Imorgon kör jag igång med Zumba, can't wait!

/ Jeanine